Konstfack har avrått studenten

På Konstfacks webbsida står ".....konstfack avrått studenten från att delta i debatter innan händelsen har utretts i samband med polisanmälan."
Häpnadsväckande att man inte avrått studenten från att genomföra aktionen. Tvärtom man gav klartecken.
Läs mer om händelsen: DN SvD

Andra bloggar om: Konstfack, Konst

The White House - hemsidan

Det har skrivits mycket om Obamakampanjens användande av webben under valet. Vita husets webbsida gjordes om direkt efter installationen. Lite förvånande är att det gick ett dygn innan publiceringen av den "Executive Order" som behandlar nedläggningen av Guantanamo-fängelset kom. Se länken White House.
Texten fanns snabbt tillgänglig på andra ställen till exempel The Washington Independent.

Nåja, nu är det naturligtvis innehållet, och att det blev av, som är det viktigaste, men lite kul är det att notera. Också med tanke på att Göran Rosenberg, i TV för ett par dar sedan, i närmast lyriska ordalag berömde den nya webben. Den kommer säkert att bli bra och intressant att följa.

Läs även andra bloggares åsikter om Barack Obama, Media, Vita huset, Webb

Rättelser på webben

När tidningar har fel uppgifter i artiklar så är ju ett anständigt krav att de ska rätta till det så snart de kan. Om de gör det så sker det ofta på en undanskymd plats.
Nu när tidningar också finns på webben så finns naturligtvis samma krav och behov av att felaktigheter rättas till.
I dagens DN fanns ett fel i en ledare Pakistan: Skolflickor i skottlinjen där i slutet på ledaren lagts till texten “Ett tidigare fel i texten är rättat i denna version.”
Felet har påpekats av en del bloggare. En del av dessa bloggare finns i anslutning till artikeln för den som vill läsa.

Här vill jag ta upp frågan om hur en rättelse på webben borde gå till. Det borde också ha framgått vad som rättats till, dvs vad det stod innan rättelsen.

I morgondagens tryckta upplaga antar jag att det kommer någon rättelse och då antagligen också vad som var fel.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, Lisa Bjurwald, Journalistik, Mediekritik, Media, Tidningar

Sanningen i en dokumentär roman

I debatten om Liza Marklunds bok Gömda så har beteckningen dokumentärroman använts för att beskriva bokens innehåll. LM använder själv beskrivningen om sin bok i en TV4-intervju idag söndag den 18 jan.
Underrubrik till boken är "En sann historia", vilket LM nu beklagar, och i stället nu föredrar "Baserad på en sann historia". LM säger också i intervjun att boken är en partsinlaga.
På Piratbolagets webbsida om boken står, undertecknat av LM, bland annat följande:
Maria Eriksson bor i en mellansvensk stad och arbetar på bank när hon möter mannen med de svarta ögonen. Hon blir oerhört förälskad, förlovar sig och föder deras dotter Emma. Men förhållandet spårar ur. Mannen blir alltmer våldsam. Han hotar, slår och våldtar. När Mia träffar en annan man och gifter sig blir det ännu värre. Familjen hamnar i en mardröm av misshandel, terror och mordförsök. Myndigheterna står handfallna. Till slut tvingar man Mia och hennes familj att gå under jorden. Men mannen som förföljer Mia ger inte upp. Han letar efter dem, och han hittar dem. Till slut finns bara en utväg: familjen måste lämna Sverige. Gömda är en sann berättelse.

Jag har inte hittat att boken beskrivs som en partsinlaga.

De flesta romaner (alla som inte hör till kategorin Science Fiction) torde kunna betecknas som att de bygger på "sanna historier" i den meningen att händelser och förlopp har inträffat i verkligheten på något sätt.

Använder man begreppen "Dokumentär roman", "En sann historia" och beskriver boken som i citatet ovan är det inte så konstigt att det blir en debatt när det kommer fram uppgifter som ifrågasätter sanningshalten i boken.

Ett förslag till en beskrivning av boken kommer här:
Boken är en roman som bygger på verkliga händelser som de berättats av en kvinna, som i romanen har fått namnet Mia. Romanen ska ses som en partsinlaga som beskriver många utsatta kvinnors verklighet. Personerna i romanen kan inte kopplas till verkliga personer.

Läs även andra bloggares åsikter om Monica Antonsson, Mia Eriksson, TV4, Mia - sanningen om Gömda, Liza Marklund, Gömdaskandalen, Gömda

Gas från Ryssland

Det är svårt att veta vem som "har rätt" när det gäller dispyten om gasleveranserna som strypts till flera länder. Klart verkar det dock vara att Ryssland använder en sorts utpressningstaktik för det är ju med Ukraina som oenigheten råder. Inte heller är det första gången liknande händelser inräffat, där Ryssland ser handeln som ett vapen i sin politik. Sverige och andra bör vara försiktiga med att sätta sig i beroende av Ryssland.

Det verkar som om Ukraina skrivit avtal om gaspriset som ska förnyas vid nyår. Verkar inte var så klokt att behöva förhandla när det är som kallast. Att (om?)Ryssland vill ha den tidpunkten ser man tydligt resultatet av.

Artiklar: DN, SvD

Andra bloggar om: Gas, Ryssland, Ukraina